Såhär.
Jag kollar lite i bloggen och tänker för en millisekund: "Men shit, vilket coolt liv jag lever". Vackra pumpor och radio och pocketfester och fina barn och skriva, skriva skriva.
Sedan kollar jag mejlen och upptäcker meddelanden från förlagsfolket om "lunch för att prata boklansering".
(Samt lite andra söta meddelanden.)
Ibland är det synd att man inte kan njuta mer. Just nu är det mest skräckpanik i hela huvudet.
Förlåt, Gud. Snart så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar