torsdag 26 maj 2011

Bakom fasaderna

Mejl och facebookmeddelanden fortsätter att trilla in.
"Så modig du är." "Tack för att du delar med dig." "Jag har också varit där. Kanske till och med på samma avdelning."
Berättelser från människor jag aldrig trodde att jag skulle få sådana berättelser ifrån. Coola, snygga, lyckade.

Vad vet vi egentligen om varandra? Vad vet vi om vad som finns där bakom leendena, fasaderna, fraserna i kapprummen på dagis och vid mataffärens frysdisk.
"Hur är det?"
"Bara bra. Själv?"

Jag tycker inte att jag är modig som berättar. Helt ärligt. Kanske för att jag inte skäms.
Så här i efterhand ser jag tillbaka på den här helvetesresan med värme och ödmjukhet och tiden på sjukhus som en av de värdefullaste i livet. Kanhända låter det som en hurtig efterhandskonstruktion - men det är sant.

Att vara så osminkad och vinterblek och rödgråten och skittråkig och ändå upptäcka att det finns människor som tycker om en. För den man är.
Den insikten.

Och tacksamheten när ljuset äntligen kommer tillbaka.

1 kommentar:

  1. BRA skrivet! Som alltid annars. Har just nu idag till min glädje upptäckt att du bloggar igen och sitter nu och läser bakåt. Förstår att det hänt en massa stora saker.

    Är så otroligt förtjust i när människor vågar visa verklighet. Varför skulle man inte? Att skämmas och/eller låtsas att det är bra fast det inte är det, tar så mycket onödig kraft från en. Ktraft man kunde ha lagt på att låta det faktiskt BLI bra istället.

    Och jag är av den fasta åsikten att livet blir bra mycket enklare om vi slipper tro att alla andra är så jävla lyckade och glada och perfekta hela tiden.

    (Ändå finns det saker jag är med om som jag väljer att inte skriva om. Mest för att ett par av de personerna det berör, föredrar att inte skrivas om... Och där nånstans lär jag ta hänsyn, fast jag ibland inte alls har nån lust.)

    Vad roligt att få läsa dina ord igen!

    SvaraRadera